Idag den 19 februari har Elisa hunnit bli 3 månader. Våran lilla prinsessa! Hon växer så det knakar! Det är så roligt att se henne. Händer nästan nya saker varje dag! Mamma och pappa är så stolta över dig!

Den 19 februari betyder inte bara 3 månader utan även dop för Elisas lilla bästis Tuva. Så vi stressade till kyrkan idag kl 13.00 och vi hann faktiskt i tid. Vi trodde faktiskt inte att vi skulle hinna i tid utan jag var förberedd på att vi skulle smyga in och sätta oss längst bak. Vi satt iofs längst bak ändå, men det var för att det var så mycket folk och av praktiska själ. Det var inte bara Tuva som döptes idag utan även två andra barn. Så kyrkan var fullsatt. Elisa sov sig igenom hela dopet och Tuva lika så. Så söt, hon sov när prästen lyfte upp henne för att visa upp henne och hela församlingen skrattade. Sötnos!
Efteråt var det fika med bullar, kakor och tårta i hembygdsgården som låg precis bredvid. Jättegott och jättemysigt! Elisa vaknade lagom till kaffet var upphällt. Funderar på om lukten av kaffe fungerar som en väckarklocka, det slår ju aldrig fel! Elisa satt med och log och pratade om vart annat. Vi hade med oss både pekbok och skallra för att underhålla henne och pekboken underhöll även en annan liten flicka så hon fick låna den en stund. 2 år och hur charmig som helst. Det visade sig även att hennes pappa är arbetskamrat med Elisas gudfar. Lite roligt!
Lilla Tuva fick massa fina doppresenter och av oss fick hon två små askar som jag målat. På den ena som är lite större står Tuvas namn och födelsedatum och så har jag även skrivit "Här samlar jag på fina minnen..." och på den lite mindre står det "Mina pärlor och diamanter". Tyvärr glömde jag såklart att fota dom! Men ska försöka komma ihåg att göra det när vi ska hälsa på dom på måndag. Kul att ha kvar en bild på dom iaf. Funderar på att göra något liknande till Elisa. Dom går iaf i temat rosa, blommor, fjärilar och pärlor. Till det gjorde jag även ett eget kort.


Väl hemma fortsatte Elisa att vara vaken och det hela slutade i en smärre katastrof. Elisa blir väldigt gnällig när hon är trött och nu skrek hon helt otröstligt och det tog mer än en timme innan jag fick henne att somna. Stackaren! Det gör så ont i hjärtat och man känner sig frustrerad för att vad man än gör så hjälper inte det. Men hon somnade strax efter 19.00 och sover sedan dess här bredvid på soffan. Undantag från våra kvällsrutiner. Men ville inte väcka henne sen för att byta till pjamas. Hon behöver verkligen sova. Så hon får ligga här tills det är dags för mig att också sova. Och det blir nog ganska så snart för börjar bli riktigt trött. Det är faktiskt väldigt skönt att ha henne här hos mig. Henrik jobbar och ensamheten blir så väldigt påtaglig när hon ligger i sin säng och sover på kvällen. Galet, jag vet! Igår när jag hade nattat henne och satt själv i soffan kände jag mig så fruktansvärt ensam och jag saknade henne så det gjorde ont! och så låg hon och sov 10 meter från mig. Sinnessjukt!? Ja, kanske? Kärlek? Absolut!