Morötter, potatisar och små ärtor


Nu har jag provat på att göra lite egna puréer. Det blev en med potatis och morot och en med potatis och ärtor. Det var ju inte särskilt svårt. Skala och koka potatisarna och morötterna mjuka och koka ärtorna några minuter. Sen kom ju det som var besvärligast. Pressa ärtorna i vitlökspressen! Det var både kladdigt och pilligt, ja en vitlökspress är ju inte särskilt stor så det tog sin lilla tid också. Detta skulle göras för att skaldelarna på ärtorna inte skulle följa med. I ett recept jag såg till ärtpuré stod det att man skulle koka 250 g ärtor. Onödigt mycket tyckte jag och tog så mycket som jag trodde skulle räcka. Man behöver 250 gram ärtor! Efter att pressat dom försvann ju 2/3! Blev ju inget kvar nästan så därför fick det bli potatis till den också. Det blev ju inte jättemycket puré men det ska väl räcka ett tag. Hon äter ju inte så mycket än. Om det inte är banangröt vill säga! Det bara vräker hon i sig!




På paketet till banangröten står det hur mycket man ska göra till smakportionen och det är 3/4 dl vatten och 3 msk grötpulver. Det blir ju rätt mycket, långt mycket mer än 1 tsk som man ska börja med. Så Elisa fick bara lite första gången och sen fick hon faktiskt halva för mer vågade jag inte ge. Men Elisa blev sur och ville bara ha mer och mer. Hon skulle ju lätt få i sig hela tänkte jag men stackars mage. Efter att pratat med en vän som funderat på samma sak fick jag veta att man faktiskt kunde ge hela mängden. Hon hade rådfrågat sin sköterska på BVC. Så ikväll fick Elisa en hel smakportion och på bara några minuter hade hon ätit upp den och var lite sur över att den va slut. Men då fick hon flaskan och åt ca 1 dl ersättning (äter ju i vanliga fall 2 dl). Det är så himla roligt att se henne för hon fattar direkt vad som väntar och kommer inte skeden tillräckligt fort blir hon ledsen. Sen sitter hon o gapar efter mer så fort hon svalt ner det hon precis fått. Tok! Men hon visar ju absolut inte samma intresse för andra smakisar. Det förstår hon ju knappt att hon ska svälja. Så nu blir det väl en liten tallrik gröt framöver här till kvällsmat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0