Idag har vi varit iväg på BVC för 6-månaderskontroll och läkarbesök. Det var samma läkare som förra gången, en yngre kille som verkligen brinner för sitt jobb. Han är superduktig med barn!

Allt såg bra ut och det fanns inget att klaga på. Hon är såklart väldigt tidig i utvecklingen, hon har lite bråttom, men det vet vi ju redan. Hon hade inte ökat så mycket i vikt, 310 gram på en månad. Men det var vanligt nu när dom börjar äta riktig mat att det stannar av lite tillfälligt. Men hon följer sin kurva i alla fall! Dagens vikt var 7380 gram och hon är nu 66,5 cm lång.

Elisa har nu börjat ställa sig i krypställning helt själv, vi har hjälpt henne upp tidigare. Men nu fixar hon det själv, hon gjorde det för första gången igår och nu gör hon det ofta. Hon står och gungar fram och tillbaka med ett stort leende på läpparna. Det syns så tydligt att hon är stolt över det nya hon har lärt sig. Jätteroligt att se!

Något som inte är lika roligt är att sömnen krånglar! Inte varje dag men ändå ganska ofta. Speciellt på dagen. Hon har svårt för att somna. Blir ledsen och ibland tar det nästan en timme att få henne att somna. Går vi och lägger oss tillsammans går det ofta väldigt bra, men det är dumt att vänja henne vid och dessutom känner jag inte att jag har tid att ligga i sängen hela tiden. Det är ju när hon sover som jag har möjlighet att göra allt annat som behövs göras. På kvällen somnar hon fort, välling är som en klubba i huvudet nästan och hon somnar oftast i famnen. Men sen sover hon oroligt och vaknar väldigt lätt och sen har hon svårt för att komma till ro. Igår kväll vaknande hon precis när jag höll på att slumra till strax efter kl 23. Sedan somnade hon inte innan 01 och var sen pigg och glad vid 06 på morgonen! Som tur är så är hon väldigt lugn på morgonen och nöjer sig med att sitta och leka själv så får jag dricka lite kaffe och piggna till.
Men jag tror att svaret på problemen är en utvecklingsfas dom går igenom vid 6 månaders ålder. Dom upptäcker att dom är en egen individ och inte sitter ihop med oss föräldrar och drabbas då av lite separationsångest. Därför tror jag att hon inte riktigt vill sova för hon vet inte om vi kommer vara där när hon vaknar och då är det bättre att inte sova. Därför har hon nog lättare för att somna om vi ligger bredvid varandra, hon kan även somna i famnen vilket hon inte gjort på väldigt, väldigt länge. Men vi får försöka så gott det går, vill inte att hon ska få några dåliga ovanor som att bara kunna somna i famnen eller genom att ligga bredvid oss. Men man orkar bara till en viss gräns och ibland väljer jag den lättare lösningen och går och lägger mig tillsammans med henne under dagen. Hon somnar ju annars också, det är bara det att det tar mycket längr tid och till sist somnar hon av utmattning.
Har läst att det även kan yttra sig under dagen, att dom blir ledsna om man lämnar rummet osv, då dom inte har någon tidsuppfattning. Dessutom kan dom bli lite reserverad för främmande personer. Men inget av det här har vi märkt av än, men vi får se vad som händer nu framöver. Vi ska väl inte klaga, vi har varit väldigt skonade från strul innan. Elisa har alltid varit lugn och snäll. Men nu är det vår tur.


Nu hoppas jag på en lugn natt och att hon sover fram till morgonen!